Hjärtefråga
Skydda Vättern – Sverige behöver en råvarupolitik som håller
Vättern är alldeles för viktig för att riskeras. Jag vill ändra minerallagstiftningen – och sätta gränser där de behövs.
16 år
har tillståndsprocessen för gruvan i Norra Kärr pågått – utan att grundläggande frågor är besvarade
100 000+
människor är beroende av Vättern för sin dagliga vattenförsörjning
3%
av allt vatten på planeten är sötvatten – och är grundförutsättningen för allt liv
100 år av försök
Ingen i världen producerar i dag jordartsmetaller ur eudialyt i kommersiell skala
Norra Kärr
Vättern är en strategisk resurs – inte ett lokalt särintresse
Norra Kärr ligger inom tillrinningsområdet till Vättern, en av Europas viktigaste dricksvattentäkter. I dag är hundratusentals människor beroende av sjön för sin vattenförsörjning, och fler kommuner planerar att använda Vättern som råvattentäkt framöver.
Gruvdrift klassas enligt lag som miljöfarlig verksamhet. Även med moderna skyddsåtgärder innebär gruvor risker kopplade till grund- och ytvattenpåverkan, från läckande lakvatten, processkemikalier och långsiktig hantering av avfall. Dessa risker kan aldrig reduceras till noll. När verksamheten placeras i ett område där konsekvenserna av en vattenpåverkan skulle vara omfattande och i praktiken irreversibla, måste försiktighetsprincipen väga tungt.
Gruvbolaget Grenna Mineral AB har ansökt om bearbetningskoncession för ett dagbrott, utan att kunna visa hur eller var de sällsynta jordartsmetallerna ska separeras till användbara produkter. Bolaget har själva uppgett att man inte känner till någon aktör i världen som i dag producerar sällsynta jordartsmetaller ur eudialyt i kommersiell skala. Internationella försök att separera dessa metaller ur eudialyt har pågått i närmare hundra år – utan att resultera i industriellt fungerande processer.
Detta handlar inte om att vara för eller emot gruvdrift i allmänhet. Det handlar om att vissa platser är för viktiga för att fungera som testbäddar för projekt med osäker teknisk, miljömässig och ekonomisk grund.
"Att värna dricksvatten är inte ett särintresse. Det är en grundförutsättning för ett fungerande samhälle."
– Mats Weidman
Råvarupolitik
Dags att modernisera minerallagstiftningen
Sveriges minerallagstiftning är i grunden utformad för en annan tid – en tid då fokus låg på exploatering, inte på cirkulär ekonomi och miljöhänsyn. Jag vill ändra det. En modern minerallag bör bygga på en tydlig prioriteringsordning:
Återvinning ska alltid vara förstahandsalternativet
Det mest hållbara mineralet är det som redan är brutet. Lagstiftningen bör kräva att behovet av nya gruvor prövas mot möjligheten att tillgodose efterfrågan genom ökad återvinning.
Utvinning ur befintliga upplag av gruvavfall
I Sverige finns omfattande upplag av historiskt gruvavfall med betydande mängder metaller. Ny teknik gör det möjligt att utvinna värdefulla mineraler och samtidigt minska miljörisker från gamla deponier.
Nybrytning – endast när det verkligen behövs
Om nybrytning ska ske måste den föregås av strikt och transparent prövning. Exploatering ska styras till platser där miljökonsekvenserna är minst och samhällsnyttan störst. Stora dricksvattentäkter som Vättern behöver ett tydligt stärkt skydd.
Den gröna omställningen får inte bli en ursäkt för att upprepa gårdagens exploateringsmönster. Om vi menar allvar med hållbar utveckling måste också minerallagstiftningen spegla principerna om cirkulär ekonomi, försiktighet och långsiktigt ansvar.
Forskning har visat att subventioner till gruvindustrin kan vara upp till 60 gånger större än till återvinningsindustrin. Det är hög tid att vända på den ordningen.
Vill du ha en röst i riksdagen som skyddar vårt dricksvatten?
Kryssa Mats Weidman till riksdagen 2026.